| Förra vers Nästa vers |
Rut 2: 10 |
| 2000 Då föll hon ner med ansiktet mot marken och sade: ”Hur kan du vara så god mot mig och bry dig om mig, fast jag är en främling?” | folkbibeln Då föll hon ner på sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sade till honom: "Varför har du sett till mig med välvilja och tar dig an mig, fast jag är en främling?” | |
| 1917 Då föll hon ned på sitt ansikte och bugade sig mot jorden och sade till honom: ”Varför har jag funnit sådan nåd för dina ögon, att du tager dig an mig, fastän jag är en främling?” | 1873 Då föll hon på sitt ansigte, och tillbad ned på jordene, och sade till honom: Hvarmed hafver jag den nåden funnit för din ögon, att du känner mig, som dock främmande är? | 1647 Chr 4 Da falt hun ned paa sit Ansict / oc tiltbad paa Jordsen / oc sagdet il hannem: Hvor med hafver jeg fundit Naade for dine Øyne / ad du kiender mig / jeg som er dog fremmed. |
| norska 1930 10 Da falt hun på sitt ansikt og bøide sig til jorden og sa til ham: Hvorfor har jeg funnet nåde for dine øine, så du tar dig av mig, enda jeg er en fremmed? | Bibelen Guds Ord Da falt hun på sitt ansikt, bøyde seg til jorden og sa til ham: "Hvorfor har jeg funnet velvilje for dine øyne, slik at du tar deg av meg, enda jeg er en utlending?" | King James version Then she fell on her face, and bowed herself to the ground, and said unto him, Why have I found grace in thine eyes, that thou shouldest take knowledge of me, seeing I am a stranger? |