| Förra vers Nästa vers |
Apostlagärningarna 27: 39 |
| 2000 När det blev dag kände de inte igen landet, men de upptäckte en bukt med sandstrand, där de tänkte att de skulle kunna sätta fartyget på land. | reformationsbibeln Och när det blev dag, kände de inte igen landet men de upptäckte en vik med en sandstrand och beslöt att om möjligt låta skeppet driva upp där. | folkbibeln När det blev dag kände de inte igen landet, men de fick syn på en bukt med jämn strand och beslöt sig för att om möjligt låta skeppet driva upp där. |
| 1917 När det blev dag, kände de icke igen landet; men de blevo varse en vik med låg strand och beslöto då att, om möjligt, låta skeppet driva upp på denna. | 1873 När dager vardt, kände de intet landet; men de vordo varse ena vik, i hvilko en strand var, dit de mente vilja låta drifva skeppet, om de kunde. | 1647 Chr 4 Men der det nu blef Dag / kiende de Landet icke. Men de blefve en Vjg var / som hafde en (stoor) Hafbræd / i hvilcken de vilde hafve drefvit SKibet hen / oc de hafde kundt. |
| norska 1930 39 Da det nu blev dag, kjente de ikke landet, men de blev var en vik som hadde en strand; der bestemte de sig til å sette skibet på land om det var mulig. | Bibelen Guds Ord Da det ble dag, kjente de ikke landet igjen. Men de la merke til en bukt med en sandstrand, og der planla de å la skipet gå på grunn, om mulig. | King James version And when it was day, they knew not the land: but they discovered a certain creek with a shore, into the which they were minded, if it were possible, to thrust in the ship. |
| 27 AA 439-45; EW 207 27:14 - 44 AA 441-5, 500; Ed 256; GC 512; ML 334 info |